Hej! okej så det tog lite längre tid än vad jag trodde att det skulle göra att skriva det här inlägget. Även om det låter som en bortförklaring så måste jag faktiskt skylla på skolan haha.
Men nu gör jag det iaf. Jag är då alltså en tjej och jag är 15 år född 1999.
familj
Jag bor med min mamma i en lägenhet och sedan med min pappa i ett liten stuga i skogen. Mina föräldrar är inte ihop och gjorde slut för lite mer än 1 år sedan (kan inte fatta det gått så länge). Dem är dock fortfarande gifta och vi har en stuga i fjällen ihop och dem träffas ändå rätt så ofta. Många tycker det är jätte konstigt hur dem kan fortsätta umgås så mycket även fast dem gjort slut. För mig och min familj är det faktiskt vanligt. Min mamma har vart gift förut och har även ett till barn från det förhållandet, min storebror. Pappa har vart väldigt nära min storebrorsa och han kommer allti vara ett barn till pappa. Vi umgås ändå rätt mycket med honom och hans nya familj och har alltid gjort det. Sen har vi pappas förra och dem bodde ihop jätte länge. Hon är nu en utav mammas kompisar som hon umgås mycket med. Nära och kära är väldigt viktigt för mig och vi umgås väldigt mycket med våran släkt, både mammas och pappas men mest mammas.
kompisar
Jag har inte jätte mycket kompisar, iaf inte längre. Förut va jag en väldigt social och glad tjej men det ändrades när jag började på min nya skola och då jag började umgås mycket med mina två bästa kompisar som jag har idag. Jag ska inte skylla på dem men det har mycket med dem att göra. Folk tycker nog dem är väldigt svåra att umgås med och har därför även tagit avstånd från mig. Jag har iaf några få vänner och det är sånna som jag vet finns där och som är äkta till en viss grad (xD). På skolan kan man inte direkt säga jag är populär, jag går i den utmobbade klassen och har blivit kränkt förut. Det va massa rykten om mig förut. Folk ropade ut hora och annat. Men det har blivit mycket bättre och dem som gjorde det mest har slutat. Många tjejer ger mig fortfarande bitch blickar men man får ta det som en komplimang. Dem är förmodligen avungsjuka. Jag och mina kompisar är oss själva till nästan 100% och bryr oss inte så mycket om vad andra tycker. Vi följer inte riktigt strömmen när det kommer till kläder och hur man ska va. VI säger vad vi tycker och skrattar och gör det vi tycker är kul. Jag har ingen pojkvän just nu men det finns en kille. Vi träffades på internet och vi blev kära. Vi blev ihop och han kom hit och va här i två veckor över sommaren. Han är 2 år äldre och helt underbar. Anledningen vi inte är ihop nu är för att jag tyckte det var för jobbigt med distansen. Han bor i skåne alltså ungefär 14 timmar härifrån med tåg. vi har inte så många lov samtidigt heller. Men vi skriver fortfarande varje dag och älskar varandra och jag ska till honom över nyår.  
sjukhus
Något annat om mig är väl att jag är rätt så mycket på sjukhus och har vart det sen jag föddes.
Det börja det att jag föddes med klumpfot (foten va böjd så den va rund) och opererade den. Första gången jag badade va på ett sjukhus, och annat. Efter operationen fick jag ju göra väldigt mycket återbesök för att byta gips, få skena, byta skena, lära mig gå, träna upp foten och sen även kollar så att det funkar som det ska. Efter foten så har det ju hänt andra saker. Jag har fått åka in för problem med magen och fått sova över, allvarliga migrän, andra magproblem, annan migrän där dom mistänkte tumör men fick bara glasögon, alergiska attacker, skrapsår och sen nu på senare tid har det vart mest om mina panik attacker och att jag kanske har bipolär precis som min mamma. Jag gå därför även till Bup och pratar med en psykolog ungefär en gång varje varannan vecka. Det har även vart mycket med min arm. För mer än ett år sedan så gick min arm urled och jag bröt den tillrätta själv. Jag fick åka till akuten men dem sa att allt va bra och skicka hem mig. Men den blev aldrig riktigt bra och hade väldigt ont och kunde i räta ut den. Jag blev skickad till en sjukgymnast som jag träffade reglebundet men den blev ändå aldrig bra. Jag gick till sjukhuset igen och dem röntgade och såg då jag hade en lös benbit i armbågen och någon slags viktigt band va av. så jag fick operera. Jag blev sövd och sedan när jag vaknade hade jag dödsångest och mådde väldigt dåligt. Men armen är nu nästan helt bra förutom några få små komplikationer. Så jag har tre ärr på mi kropp. Ett litet på knät, ett rätt så stort på armen och sedan det största på vaden. Sjukhuset har blivit som ett litet andra hem nästan och det finns många som känner igen mig.
Kanske blev lite för mycket så att ni inte orkar läsa allt men ni får läsa det ni vill eller skita i det helt. ska iaf inte skriva nå mer fakta nu haha det här får räcka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

förlåt förlåt förlåt! Hade verkligen tänkt va aktiv här men det har vart så himla mycket med skolan och min mamma har träffat ny kille (suck...) och annat så har helt enkelt haft tid skriva något. Men har tänkt skriva ett inlägg om mig och hur mycket...

Okej så först ville jag säga att inlägget jag skrev förut va en krönika som jag skrev till min skola på svenska lektionen. Fick faktiskt A, inte för att skryta eller något ;) Jag blev väldigt nöjd Det är ju något jag brinner för så extra glad it tu...

 Min mamma har bipolär och så även jag. Min diagnos är inte helt fast men det är nästan helt klart. Det som triggade mig att skriva det här är att jag hört mer och mer att folk skäms över att ha en psykisk sjukdom. Min mamma säger ofta att jag inte s...

Hej! Okej så det här är 3 gången jag skriver det här inlägget. Båda dem andra två bara försvann av någon annledning. Men nu 3 gången hoppas jag det funkar haha. Jag har faktiskt haft flera bloggar förut, ingen utav dem har blivit speciellt stora men ...